Reflektion

Hej!

Jag heter Emma Holgersson och bor i Lysekil med min sambo. Jag har arbetat inom banomsorgen sedan 2007 och har alltid älskat att umgås med barn. På fritiden umgås jag med familj och vänner. En av mina stora passioner är att resa.

Reflektion av arbetssättet storyline.  

Storyline arbetet öppnar upp en helt ny värld av samarbete mellan pedagogerna och barnen, det känns verkligen som ett medutforskande arbete. Jag anser att vi pedagoger ska ha mål utifrån Lpfö 98/10 bestämt för oss vilka vi vill sträva mot. Under denna lärprocess ser jag det som att det är vår uppgift att styra in barnen, vi kan få in alla läroplanens mål i detta tematiska arbetssätt. Ärlemalm-Hagsér (2012) menar att ett tematiskt arbetssätt är bra för barnen eftersom alla barn lär olika och med olika sinnen. Vi pedagoger har början, slut och nyckelfrågor färdigt för oss men det är barnen som skapar berättelsen där emellan. Björklund (2014) belyser vikten av att ta vara på barns fantasi och kreativitet, Det anser jag att vi verkligen kan i arbetet med storyline. Barnen skapar berättelsen, karaktärer, omgivningar och får använda sin fantasi och kreativiteten till olika problemlösningar. Barnens delkatighet och inflytandet i arbetet med storyline är essentiellt och som Karlsson (2014) menar är inflytande och delaktig en viktig del av förskolas uppdrag med demokrati arbetet. Utgår pedagogerna ifrån barnens intressen och frågor vid storyline resulterar det i att barnen är mer aktiva   (Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér  2012). Ärlemalm-Hagsér (2012)  refererar till Jickling (1992), Jickling och Spork(1998) som belyser vikten av filosofiska frågor som nyckelfrågorna, och att dessa ofta glöms bort. De menar att dessa frågor är viktiga för att uppmärksamma etiska och moraliska dilemman. Av empiri har jag uppmärksammat att barn lär mycket av reflektion och när pedagoger riktar barnens uppmärksamhet med öppna-, reflekterande-, nyckelfrågor. Barnens funderingar och intressen ska enligt mig föra arbetet vidare. De menar också att följderna av att inte ställa dessa frågor kan vara att barnen begränsas i sitt kritiska tänkande och perspektivtagande. Dessa frågor har jag av empiri märkt att barnen har svårt för i början. Det kanske är därför pedagoger inte ställer de. Men jag anser ändå att när barnen vant sig vid sådana reflekterande och öppna frågor växer de och blir otroligt stolta när de görs delaktiga genom frågorna. De verkar också stolta när pedagogerna ställer dessa frågor och då visar att barnens funderingar är viktiga. Barnen lär då även av varandra eftersom de har olika förkunskaper och problemlösningen kan bli väldigt spännande. Precis som vi vuxna lär av barnen och av varandra i vårt arbete med storyline och hållbar utveckling. Jag själv ser hållbar utveckling som ett svårt ämne men det är säkert för att vi inte arbetade så mycket med det i förskolan/skolan när jag var liten. Men storyline verkar var ett väldigt bra sätt att fånga och få barn intresserade. Om jag reflekterar ur pedagog perspektiv kanske pedagoger kan se arbetet med storyline som stort och övermäktigt. Men jag tror att kommer man väl igång och tar sig tiden att diskutera vad för mål man vill sträva efter och vad man vill få ut av arbete. Då kan det vara väldigt givande, det blir ett bra sätt att se processen både för barn och vuxna. Även ett bra sätt att involvera föräldrar i förskolans arbete. Eftersom de kräver mycket material, kan barnen be sina föräldrar om hjälp med att se om de har kartonger eller andra material att återbruka och använda. Föräldrarna blir nog då väldigt nyfikna och vill se arbetet. Det blir då en lärprocess för barnen när de får återberätta och reflektera med föräldrarna. Planeringsmatrisen som vi hämtade från storyline.se hjälper verkligen att skapa struktur i arbetet. Den gjorde att det blev lättare att följa arbetets gång men även spännande att se att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Det var spännande att få utforska ett arbetssätt som jag anser vara väldigt medutforskande för både barn och pedagog och givande i sampel med barnen. Eftersom barnen få sammanfatta och skapa berättelsen med helt egna ord tror jag att de lär sig otroligt mycket eftersom de gör kunskapen till sin egen. Det känns som det går att använda inom praktiskt taget alla områden och ämnen utifrån Lpfö 98/10.

Referenslista:

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012).

Lärande för hållbar utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s

projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken.[Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Storyline.se

Ärlemalm-Hagsér, E (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan Kunskapsinnehåll,

delaktighet och aktörskap kommunicerat i text.[Elektronisk]. Tillgänglig:

https://journals.hioa.no/index.php/nbf/article/view/417